thisdreamisover

 

 

GAH det har snöat! Världen har slutat fungera!!! Okej, inte riktigt men det här med att ploga och salta och inte minst vinterdäck är inte direkt något som man ser här nere. Gick till bageriet och köpte en baguette (inte för att jag vet vad vi ska ha den till eftersom vi äter natchos till middag ikväll), iaf det tog dubbelt så lång tid att gå dit och jag halkade runt hela vägen eftersom det är 5cm snö på alla trotoarer. Det värsta är att det ska fortsätta vaa kallt, runt -3 nästa vecka, så snön kommer ligga kvar och bli is! Fy.

French reaction to snow removal.

Igår var jag ute i trädgården och klippte lite i den stoooora häcken som mer är 5 stora barrträd.. Dom blockerar nämligen solen på eftermiddagen så nu kommer det igenom lite sol iaf. Ska klippa mer närmare våren eftersom dom inte börjat med trädgårdsavfalls hämtningen än. Mycket att göra utomhus! Ska plantera Lavendel på framsidan, klippa ner häcken där med, ta tag i de bevuxna hallonbuskarna på baksidan etc.
Den enda lilla växt jag har nu är min påsklilja jag köpte på IKEA. Eftersom det varit soligt hela veckan fram till idag och den står i köket har den redan gått från knopp till blommor!!

Anywaaay. En länk till min andra blogg.
xoxo

Ok så imorgon åker jag ner till frankrike igen och ska hyra ut min lägenhet sålänge. Så denna veckar har jag haft massor att göra. Bland annat att packa ner alla mina grejer i lådor efter vad jag ska ha med mej ner och mad jag ska ha med senare och vad jag ska ta med sist osv. Jag har också precis börjat läsa Statsvetenskap på distans, så jag har läst On Liberty av Hill denna vecka, haft ett seminarium om Liberalismen och haft föreläsningar.

Förra veckan bokade jag även tid till barnmorskan för att få nya och byta p-piller. Fick tid idag, fredag. Lite tight tänkte jag men borde inte vara några problem. Vaknade tidigt och promenerade dit och gick vilse på vägen men kom fram i tid iaf. Pratade med BM och fick Yaz utskrivet. Trodde jag. Efter jag var klar gick jag till Apoteket vid vårcentralen och köpte med mig lite nässpray och halstabletter, eftersom nässpry i Frankrike iprincip inte finns och hallstabletterna smakar godis. På apoteket sa dom att receptet inte hunnit komma in än, så jag sa "Ok jag går och tar ut dom i stan senare då" för jag orkade inte sitta där och vänta. Jag måste ju hem och packa mer! Så gå hem igen, packa packa. Kl blev 16 och jag tog mitt paket som jag ska skicka ner till mej själv till posten och gick sen in till stan. Väl på apoteket fanns inte receptet inne!!! Apotekerskan testade att ringa vårdcentralen men självklart hade de stängt redan.... Duktigt. Utan recept fick jag inte ut några ppiller. Imorgon åker jag iväg. Om de inte hunnit få in receptet innan 11, dvs om hon helt glömt att skicka receptet, är jag screwed! What to do :( Ett halvår boende hos pojkvän utan ppiller är inte spec kul för nån av oss..

Nu hoppas jag på att receptet är inne imorgon, annars får jag hoppas på att de kan godkänna att min mamma hämtar ut ppillren åt mig och skickar dom ner till frankrike. Något annat sätt vet jag inte...och gå till BM nere i frankrike nör man inte kan språket är inte speciellt lockande.

Hoppas det löser sig.

xoxo

 

För några veckor sedan fick jag hem ett paket med Neutrogena Blackhead Scrub från Smartson. Paketet innehöll en stor förpackning (den man kan köpa i affär) och 10 mindrea prover som man ska dela ut till nära och kära.

Nu har jag testat och använt produkten nästan dagligen seden jag fått den och tänkte därför nu sammansätta en liten produktrecention:

Doft: Den har en ganska mild men kemikalisk doft som kanske inte uppskattas så mycket när man gojsar in den i ansiktet och speciellt runt näsan, där många pormaskar sitter. Man det ger den ett lite mer trovärdigt medicinskt intryck istället för ett mer "lukta gott" som man köpt för bara den sakens skull.
Poäng: 5/10

Funktion: Meningen med produkten är att den ska skrubba bort döda hudceller och ge ansiktet ett fräschare intryck. Jag tycker att själva scrub-funktionen i denna produkt är perfekt. Jag har testat flertale scrubbar och denna scrubbar verkligen på det sätt man vill. Inte för stora korn som gör ont och det finns många av dom!
Poäng: 9/10

Känsla:När man använder produkten får man en ren och fräsh känsla i ansiktet. Man får babyhud, vilket både jag kan uppskatta, men även den som brukar pussa på en! Jag kan dock tycka att man kan bli lite torr efter, så en lätt ansiktskräm och ansiktstoner kan behövas efter för att få perfekt resultat.
Poäng: 7/10

Resultat: Efter att ha använt produkten i nu ca. 4 veckor tycker jag det känns bra i ansiktet! Pormaskarna har helt klart försvunnit mer. Och även om en del är kvar har dom blivit betydligt mindre och syns bara på väldigt nära håll. En nackdel jag märkt är att jag fått lite mer finnar än vanligt. Jag brukar sällan ha finnar, men nu har jag fått några under tiden jag använt produkten. MEN detta är ofta fallet när man börjar behandlar huden med produkter som dessa, då det ställer om huden. Meningen är att man ska få ett långsiktigt resultat utan finnar och jag tcyker dom börjar avta mer och mer!
Så om du har normal/fet hud och problem med pormaskar, och har en bra ansiktskräm du kan dutta på efter tycker jag detta är ett bra och prisvärt köp.
Poäng over all: 7/10

• Känslan och doften av nytvättat hår. Så mjukt och underbart!

• 

• Koffeinöverdos så händerna skakar som en gammal gumma!

• När man drar upp rullgadinen och det är totalt grått ute och nästan alla blad trillat av träden under en natt...

 

xoxo

Jag har inte skrivit här på väldigt väldigt länge. Jag har nya bloggar, bland annat en som berättar om mitt "nya" liv som snart kommer vara till största del i Frankrike. Jag har även en halvt aktiv musikblogg, men jag har helt enkelt ingen lust att skiva.

Det senaste året har varit helt fel och så rätt. Det känns konstigt att det är ca. ett år sen det hela startade nu, även om jag inte visste det då. För ett år sen satt jag lycklig i min lilla bubbla, fortfarande kär över öronen i min pojkvän sedan 3 och ett halvt år. Han var här på min födelsedag och allt var bra, vi hade kul. Sen åkte han tillbaka till staden han pluggade i och jag var kvar i Uppsala. Vi brukade prata i telefon varje dag, smsa och prata via internet.
Jag minns inte exakt hur det började, men jag minns hur jag kunde ringa honom och prata på, men jag fick aldrig riktigt något svar. Samtalen slutade ofta med att han sa att han inte hade tid eller att han var trött och inte orkade prata. Jag, som den naiva person jag var tyckte synd om honom och sa förlåt eller okej jag förstår. Det blev värre och värre och i slutet av oktober början av november hade han höstlov, jag ville komma ner men han sa åt mej att inte komma. Att det var onödigt. Vad jag inte visste då var att på en av alla de fester han hade börjat gå på hade han hånglat upp en tjej från sin klass där nere och mådde dåligt av det. Jag visste inte detta. Jag var kvar här.

Vi brukade även spela WoW tillsammans, det var han som fick mej att börja och det var "vår grej". Men han började spela med sina klasskompisar istället, på en annan server där jag inte hade någon chans att prata med honom. Han döpte sej till Slottsherren och en tjejkompis till honom döpte sej till Slottsfrun, det jag och han hade kallat oss när vi bodde på internat som var ett slott... det fick mej att se rött och jag blev riktigt arg och förstod inte hur han kunde göra så, det var ju vår sak! Jag började spela på hans server och levlade upp en ny karaktär för att få vara med honom. Jag pratade en del med de andra kompisarna, en av dem, som är känd för att ha psykologiska besvär, berättade att han trodde det var något på G mellan min pojkvän och tjejen han spelade med nu. Jag visste inte vad jag skulle tro, jag hade en magkänsla att något var fel. Detta fortsatte november ut. I slutet av november bad jag om ursäkt till tjejen jag hade blivit så arg på och försökte vara trevlig och bli någorlunda vän med henne med. Det var inte spec lätt, vilket jag kan förstå nu i efterhand, eftersom hon och min pojkvän hade haft sex, där hon tog initiativet. Men detta visste jag ju inte då... Jag började nu må sämre och sämre, jag var konstant orolig. Jag var så rädd att förlora min kärlek. Jag älskade honom så mycket, vi kunde göra allt för varandra. Jag tror inte många förstår hur det är att ha så pass starka band till någon att man fysiskt kan känna varandra i sig själv. Att kunna veta vad den andre tänker, dela allt i livet, gilla samma saker...det var som en saga. En saga som skulle få ett olyckligt slut tydligen.

I och med min växande oro och försämrade mentala hälsa började jag och han bråka mer. Jag sa åt honom att sluta festa, jag bad honom bry sej om mig mer. Det gick från bra till dåligt dag från dag. Jag kunde ligga och gråta hela nätterna, jag började få problem med sömnen..var så orolig och hade fysiskt ont i bröstet. Var vaken mer än 30 timmar, sov 2, var vaken 30 timmar igen, sov 17 timmar, vaken 42 timmar, sov 3 och så fortsatte det. Sen en kväll i december fick jag ett sms från en "vän" i samma stad och skola som honom. Hon sa att en tjej, den tjejen han hade hånglat med i oktober, hade berättat för "vännen" att de hånglat. Jag trodde inte på henne först, trodde tjejen ljög, då mitt ex var snygg och populär där nere i sin stad. Hon hade av en slump lagt till mej som vän på facebook tidigare under hösten (innan festen) och jag skickade henne ett privat meddelande där jag frågade varför hon ljuger om min pojkvän. Hon svarade och var ledsen och bad om ursäkt för vad hon hade gjort, vilket fick mig att tro på henne. Här rasade min värld totalt. Jag svarade henne inte. Jag bara föll. Jag grät..och skrek...och hade ont..gick runt i lägenheten hela natten..försökte lugna ner mej. Pratade med mitt ex...låg i sängen. Ville dö. Han grät, jag förlät honom. Men jag mådde så dåligt.

Blev sjuk och förkyld, åkte till Stockholm. Berättade om allt för mamma och pappa. Klarade inte att hålla allt för mej själv längre. Det gjorde så ont. Jag berättade inte om vad jag gjorde mot mej själv dock. Hur jag försökte dämpa den extrema smärtan i bröstet med att få det att göra ont på andra ställen. Det är konstigt hur den smärtan man får när man skär sig själv kan kännas lättnande. En varm smärta. Pulserande men varm, samtidigt som det svider så man fokuserar på armen istället för att känna sin bröstkorg. Hjärtat..Just över hjärtat. Att beskriva den känslan...går knappt. Det är som om du har 20 knivar konstant inkörda i bröstet. Dom knivarna vrider sig sakta runt. Samtidigt är det helt kallt. Som is och man spänner sej och skakar. Hur mycket man än slappnar av är alltid smärtan där. Jag minns hur jag under våren kunde slå och riva mot det bara för att jag var så trött på den. Att alltid ha ont.

Det var skönt att vara hemma hos föräldrarna iaf. Jag minns inte så mycket från denna tiden. Allt är mest svart nu. Jag vet hur jag låg i bäddsoffan uppe i tv-rummet med datorn och mobilen i närheten, OM han skulle höra av sej. Jag hade förlåtit honom för kyssen. Det kändes ok att förlåta. Men han hade fortfarande som en mur runt sej som inte gick att bryta igenom. Jag ville att han skulle komma upp och vara med mej, sluta på skolan. Han misskötte det ändå. Skolkade hela tiden. Han ville inte komma en vecka innan hans termin var slut. Jag blev arg. Men han ville gå på en fest...tjejen han spela wow meds födelsedags fest. Jag hade fortfarande en dålig känsla för henne. jag var rädd och orolig. Men jag lät honom stanna. Jag stannade. Natten då festen var ringde han eller jag, jag minns inte nu, men vi pratade. Han var full. Han mådde dåligt, vi pratade om djupa saker. Om hans rädsla att bli som sin missbrukande pappa som ena dagen kan lova presenter och närhet för att nästa dag vara borta och höra av sej några månader senare då han berättar att han åkt till något land i Afrika. Han var ute, i tshirt, vi pratade. Han sa att han ville sova, dö. I snön. Jag blev rädd. Sjukt rädd. Jag fick panik, störtgrät, sprang ner till pappa. Grät, skakade och bad om hjälp. Jag visste inte vad jag skulle ta mej till, ville ringa polisen. Pappa fick prata med honom, även om han va halvt borta. Till slut hittade nån av hans "kompisar" honom och de tog in honom. Efter detta minns jag inte så mycket. Men det kändes lite bättre.

Han var hos mej under nyår. Vi åt god mat, pulsade runt i snön. Jag var magsjuk och han tog hand om mej. Kändes nästan som vanligt, även om han var distant ibland. Otrevlig. Gömde mobilen, lät mej inte se hans dator. Allt sånt som väcker ännu mer oro. Han åkte tillbaka och allt kändes bra. Tills 2 dagar efter han va tillbaka då jag fick reda på att "hon" bytt rum. Hon bodde nu bredvid honom. Jag var övertygad om att hon var kär i honom. Jag vet hur tjejer är när dom är kära. Och jag hade ju rätt..
Men iaf, jag bad honom byta rum. Han sa ok..dagen efter frågade jag om han bytt än och han fick spel och dampade på mej. Han sa att han ville ta en paus. Vad betyder en paus??? Jag visste inte. Jag var orolig. Jag kunde inte sova igen. Jag fick köpa sömnpiller, men dom hjälpte inte.. Kunde ta 4 men ändå vara vaken på grund av min oro. Det kändes som en evighet. Jag spenderade dagarna i sängen. Det enda jag skötte var skolan. Jag hade ingen aptit. Jag kunde inte äta nått. Kanske kaffe och yoghurt. Allt var bara svart. Min dygnsrytm försvann helt. Jag försökte hålla mej borta från honom, försökte fråga varför han ville ha en paus. Han sa att jag var tråkig. Att jag borde festa. Jag började gå ut lite. Drack mej full. Ringde honom för att visa att jag festade så han ville ha mej. Hade fortfarande ingen aptit. Så fort jag åt mådde jag illa och spydde.

Någon gång i februari pratade vi lite och det kändes bättre. Så fort han pratade med mej var det som att allt hopp kom tillbaka. Att jag blev varm igen. Men han ångrade sej igen såklart och mörkret kom alltid tillbaka. Sen började vi prata igen i slutet av februari. Han var ute och festade. Vi smsade. Han sa att han hade känslor för en annan. Min värld föll igen. Men jag var van. Grät men kunde hantera det. Det var ju vardag nu. Han sa att han älskade mej mer. Men att han var intresserad av henne. Han hade börjat träffa en psykolog. Han skulle flytta, ta tag i sej själv. Komma bort från henne. Vi kom på en plan. Allt började kännas liiite bättre. Han kom upp till mej för vi skulle på konsert som han hade fått biljetter till i julklapp av mej. Jag drack mej redlös och festade järnet. Torsdagen innan hade jag fått små blädningar. Fattade inte varför.. jag åt ju piller. Tänkte inte mer på det och fortsatte. Blev värre efter vi hade haft sex. Funderade lite men ville inte fokusera på mej. Han va ju där. Under konserten smsade han "henne".  Jag blev ledsen men sa inte nått. Dagen efter sa jag att jag ville att han skulle smsa henne och säga att han aldrig mer skulle prata med henne. Han vägrade. Jag fattade inte varför, han hade ju sagt att han skulle ta distans från henne. Vi bråkade. Skrek. Grät. Han skulle åka hem. Jag bad honom inte åka. Jag betalade hans biljett. Han gick när jag låg i sängen och grät. Efter ett tag sprang jag efter. Barfota. I snön och isen. Han va redan borta. Jag pratade med hans mamma. Hon var orolig. Men gjorde inte så mycket, hon kunde inte heller nå fram till honom. Jag låg i sängen den veckan. Jag åt inget. Jag grät. Blödde mer. Hade ont. Var ignorerad. Var rädd. Försökte få hans stöd. Men inget. På fredagen kom min syster upp och vi kollade på tv och åt god mat. Fick jätteont men höll masken. Efter hon gått spydde jag upp allt. Dagen efter var det värre. Hade mer ont. Mamma kom upp. Stod i duchen o allt kom ut...helt blodiga händer. Vill inte prata om det.

Jag var kvar här uppe ett tag till men mina föräldrar ville inte att jag skulle vara ensam mer. Hade konstanta sammanbrott. Gick sönder då och då. Låg och grät. allt påminde om honom. Var i stockholm stora dela av mars. Mådde lite bättre. Pratade med Cricke, Danny och Fabi. Skrattade. Dom fick mej glad. Hade pratade med Danny regelbundet sen Januari, även om vi känt varann i flera år. Men han fanns där för mej, han hade också problem och vi kunde dela dom med varandra. Finnas där. Han fick mej att leva. Tack för det. Han sa att det inte var bra att ta 15 sömnpiller. Att skära sej va dåligt. Att jag måste berätta ALLT för mamma och pappa. Jag lyssnade.

I slutet av mars började jag och mitt ex prata igen lite. Han hade sagt till henne att han inte ville ha med henne att göra. Jag var glad. Sen på kvällen fick jag ett meddelande på facebook. Från "henne". Att hon legat med honom regelbundet sen november. Blev helt kallt. Kändes som att jag föll. Fysiskt. Jag var helt stel. Ville bara gå ner till köket och ta en kniv och skära av mej handlederna. Gick ner. Gick till köket. Såg mamma och pappas dörr. Gick till dom istället. Stod i deras rum helt stel och dom vaknde och undrade vad det var. Jag berättade och grät, vi pratade i timmar. Vid det tillfället visade dom verkligen vilka underbara perfekta föräldrar dom är. Jag tror inte jag sovit i mina föräldrars säng sen jag var 7 år. Nu sov jag där. Mellan dom. Stel som en pinne hela natten. Veckorna efter var det svårt. Men jag hade fortfarande mina pojkar. Dom höll mej glad. Jag började prata allt mer med Fabi. Han fick mej så glad. Det var konstigt. Jag kände att jag gillade honom. Men jag mådde fortfarande inte bra. Jag böjade träffa en psykolog ca var 10 dag. Fick prata om saker och ting. Det va rätt läskigt, men pappa var med första gången. Känns skönt att ha stödet från dom. Träffade mitt ex igen, men kände att jag inte alls hade samma känslor för honom längre. Men vi umgicks, det va ok. Sen en dag var det vår. I mitt liv. Jag vaknade, solen sken. Jag mådde bra. Jag var lycklig. Smärtan va borta. Och jag visste vem som gjorde det. En viss fransman. Och jag sa det till honom. Han bestämde sej för att komma hit och hit kom han. I slutet av Maj.

Det är såhär i efterhand jag inser att mitt förhållande med mitt ex tog slut långt innan jag trodde. Det tog slut då han drog sej undan från mej och jag började må dåligt. Men det känns skönt att vara förbi det. Jag har fortfarande så få minnen av det, jag minns inte alla dagar och tillfällen han sårade mej, för det var så många gånger. Det var ren psykologisk misshandel. Att krossa en hjärta gång på gång. Jag beskrev det på olika sätt. Som när jag sa att det är som att han hugger av min hand. Jag är en person med väldigt stor empati. För stor. Och jag bryr mej. Jag brydde mej så sjukt mycket om honom. Jag ville inte leva utan honom. Kliché kanske men inget att skämta om, så var det. Jag förlorade inte bara min kärlek, jag förlorade min bästa vän. Min själsfrände. Min framtid med honom som vi planerat. Allt va borta. Men jag höll kvar. hela tiden. och han högg mot mej gång på gång, men jag tyckte den smärtan var värd honom. Att ha den lyckan och kärleken jag kände mot honom var värd mer än den smärtan jag hade. Även om den smärtan långsamt tog kål på mej, både mentalt och fysiskt då jag inte orkade göra något och jag inte åt något.
Att ta tag i sej själv efter detta är svårt. Jag mår fortfarande inte fullt bra. Mitt självförtroende är fortfarande skit efter allt elakt han sa till mej. Allt som var fel på mej. Jag tror inte på något av det bra. Jag tror inte jag kan lyckas med något. Kan känna mej ensam och ledsen, speciellt nu när jag är långt ifrån min Fabi. Det är inte lätt, samtidigt kan jag tycka att det är bra på ett sätt, det blir inte lika intensivt och jag kan behöva återhämta mej lite. Jag har så mycket tankar kring allt som varit. Att det känns bra på ett sätt, för att det liv jag får nu är helt annorlunda än jag någonsin tänkt mej. Men samtidigt känns det så rätt. Frankrike, nytt land, nytt språk. Men jag kunde fan åka till Kina själv. England själv. Syd Afrika själv. Och nu är jag inte själv. Jag har Fabi. Han finns där, han älskar mej. Han vet om mitt bagage, han accepterar det. Jag vet hans. Jag accepterar det. Vi kanske inte delar smak i musik och intressen. Men våra personligheter matchar. Det är därför det fungerar. Det är därför jag känner mej lugn, säker, glad... Jag skulle kunna skriva så mycket om varför han är bra för mej, men det behövs inte förklaras varför.
Han är en fin man, knasig men stadig.
Jag var med honom hela sommaren. Nu åker jag tillbaka till Paris i November och stannar till mitten på December. Därefter kommer jag vara hemma i Sverige i en månad ca. Sen går flyget till Paris och jag vet inte hur länge jag blir kvar. MINST ett halvår.

Och till mina vänner; förlåt att jag varit så distant. Men jag har inte mått så bra. Jag har inte ens svarat i telefon när min mamma ringer. Jag vill att ni ska veta att jag alltid älskar er. Ni betyder mycket för mej. Jag har alltid kul med er. Men jag har helt enkelt inte orkat så mycket senaste året, det har känts som om jag tagit på mej en mask varenda gång jag gått utanför dörren. Och det har fått mej totalt utmattad varenda gång. Jag gillar inte att låtsas, ändå gör jag det. Men såhär har det varit. Och jag hoppas det blir bättre. Kommer bli svårare att hålla kontakt när jag kommer bo i Frankrike, men ni är välkomna ner till kärlekens huvudstad om ni känner för lite shopping och mys.

xoxo

I'm terrible at updating this. I guess my life is way to boring or something. It's finally spring though! Time to be outside more and be happy. Right now I'm enjoying my 3 day weekend, Sat-Mon, with fruit smoothies and nice walks in the sun. I did almost blow away yesterday tho, was kinda terrible.

So I thought I would go through my perfumes today, I didn't think I had that many but it appears i do... I rarely use more than 2-3 of them which is kind of bad. Spending money on stuff you don't use... But I blame my mom and dad. He travels a lot so he buy her perfumes so she give me and my sister the ones she don't want. OR she buys the ones I wanted in the first place and gives it to me when she's tired of it. Thanks mom! ;P

So anyway, I have one perfume I fell in love with the first time I tried it and I waited several months before i actually got it. I even got it for my birthday I think... Anyway, we usually buy most of our skin-care products from a small store called L'Occitane. They have loads of products for whatever skin u have. And they have perfumes.

This is my fragrance, Fleurs de Cerisier by l'Occitane, and if they stopped making it I would be heartbroken. I would probably buy all the bottles they have left of it. I even have everything in the series... Perfume, body lotion, hand cream, glitter lotion, soap, bath bombs... Anything u might think of.

 

The perfumes i use whenever i don't feel like being perfectly lovely smelling (lol) I use CLEAN Warm Cotton and Gucci II.

 

CLEAN smell just like newly washed laundry, fresh and clean simply enough. Perfect for every day use.
Gucci II is more summery. You get the feeling of late summer nights with white wine, loafers and striped shirts.

The other perfumes I have but rarely use are:

evighets PM klart och inkickat. nu sovdags..

Today I'm gonna take care of Oscar 6 months! His mom (my cousin) and dad are going with Roxettes private plane to one of their concerts, which is pretty awesome, but Oscar can't come along on that so he'll have to stay with us. So now my cousin sent over an "Oscar-manual" to make it a bit easier for us. Casue I know how hard it can be to figure out all the special tricks that usually works when there's a totally new person. So now we know when and how he wants to eat, sleep and play. He's such a little cutie! It's gonna be mass fun! :D
Let's just hope the weather will be alright later on so we can take some walks outside, he likes that apparently! :D

Är i stockholm just nu, hemma hos föräldrarna. Känns bättre än sitta ensam uppe i Uppsala. Har ingen aptit och faller ihop då och då så behöver uppmärksamheten...
Firade min älskade syster i Söndags och vi hade folk över. Jag spenderade hela dagen med att baka och laga mat. Bakade macarons till henne och gjorde en god potatissallad bestående av babyspenat, fänkål och rödlök. Det blev jättegott iaf, till det hade vi ugnsstekt lax.

Hela Måndagen var jag, Mamma och Kattis inne i stan. Vi började med en liten sushilunch och begav oss därefter till Sturebadet. Det var verkligen skönt och avslappnande, även om man inte riiktigt får spa-känslan när det är gym/hälsorestaurang brevid poolen... Fick iaf en ansiktsbehandling i 50 min. SÅ skönt. Hade tydligen jättebra hud och en typisk t-zon. Fick även handmassage och inpackning. Mysigt. Har verkligen babyhud nu, jag brukar var len och mjuk men nu är det extremt!

Igår tog jag det superlugnt. Kollade på serier, var en vände till Vällingby och letade iPhone till syster och ändrade mitt mobilabonnemang lite, la till fri sms för 99kr i månaden. Hoppas på att få ner mina 800kr räkningar nu... Skaffa aldrig telenor... Köpte även ett nytt läppstift från IsaDora i en hallonrosa varm nyans, ar letat efter en matt oglittrig rosa läppstift länge och hittade äntligen en bra! Köpte även ett set fransk manikyr då jag lyckats få någorlunda fina naglar. Dom är fortfarande väldigt sköra, men det beror nog på att jag äter så dåligt... Ibland har jag inte lyckats få i mej mer än 600 kalorier på en dag och kanske spytt upp hälften av det... Inte bra...

 

På kvällen bröt jag ihop igen, försökte kolla på Desperate Housewives men gick inget vidare. Har så mycket tankar och känslor som spökar... Crickelicke kom in på msn och pratade med mej efter ett tag iaf och det hjälpte. <3 Super-Cricke.
Fick maassor med musik och sjuka samtalsämnen halva (ok hela) natten! Pratade även med Danny på Skype! Vi är båda lika emo så det kan bli väldigt deprimerande med nödvändiga samtal, men man kan iaf prata ut om saker.

Vaknade för ett tag sen, somnade på 10 min när jag kom hem igår, fullt sminkad och fortf i långklänning. Tur att jag har en så bra maskara att manfaktiskt kan sova med den utan att vakna som en panda (Fiberwig, älskar den!). Gick upp, drog av mej klänningen och på med leggings o linne istället. Här ska det slappas.

Idag ska jag plugga mest hela dagen. Har seminarie imorgon där vi ska komma up med våra egna frågor om litteraturen, vilket jag tycker låter bra men vilket också kräver att man verkligen läser igenom allt. Ska försöka prata ihop mig med min supercoola seminariegrupp (vi är ett gäng tjejer som höll ihop under Januari med, där förseminariena hölls på frivilligt kafé. Mysigt och produktivt.

Just nu håller jag på med boken "Getting to YES", den handlar om förhandling och hur man lättast når ett "Ja". Vilka metoder som är bra och vilka som inte är det, och vilken man ska använda i rätt situation. Än så länge har vi kommit fram till att en mjukare metod är bäst så länge man förhandlar med en person/regering/företag man vill ha en bra relation med. Självklart är det mer komplicerat än så men det är ändå väldigt intressant.

Nu skall jag återgå till min gooooda frukost bestående av runda fin råg knäckebröd, tonfiskröra jag gjort själv (en burk tonfisk, en matsked majonäs, lite kryddor o salt), en grön te latte och en bärry yoghurt. MUMS. Ska även titta klart på melodifestivalen jag missade igår. Än så länge har jag faktiskt inte gillat något... Swingfly i första delen var bäst hittills!